Freeloader

060914

 

Är hon verkligen här?

Är hon verkligen vår?

Det kanske bara är en dröm.

 

060914

"Making the decision to have a child is momentous. It is to decide forever to have your heart go walking around outside your body."

Några sekunder av total tystnad följt av ett avlägset skri.
Så låg hon där, Hjärtat, utanpå min kropp.

Liten och formlös. Ljummen. Alldeles grå. Alldeles underbar.

(obs - nyutklämd bebis nedan)




Förloppet

Tisdag 12/9 kl 21.00 (3 dagar innan beräknad födsel)
Det sipprar något. Uäck, inte kan det väl vara...?
Efter inrådan från BB så beslutar jag mig för att stanna hemma och sova.
Åker in dagen efter på eftermiddagen för kontroll.
Jag blir uppkopplad med band runt magen till en ctg-apparat som registrerar värkar.
3 svaga på en halvtimme. Har svårt att hålla mig vaken för alla maskiner som blippar och surrar i det kala sterila rummet.

De  är fortfarande osäkra på om det är vattnet som har gått.
Jag får sätta mig i en gynstol, och splash!
Då var det ingen tvekan om saken längre. Vilken timing, fräscht.

Hem igen för att invänta starkare värkar.
De kommer redan på bussen på väg hem, typiskt.
Vattnet fortsätter komma ut hela vägen hem, trevligt.
Råkar gå av bussen en station för tidigt och får ta en promenad, perfekt.

15.00 Hemma igen, försöker härda ut.
En förlossning brukar ju ta ganska lång tid. Speciellt med första. Har man ju hört.
Vaggar runt och stånkar, men kl 18 blir smärtan olidlig.
En supernervös Crille och hans bror hämtar upp mig, och vi åker in med ilfart.

Vi kommer till BB kl 19.00.
Jag och Crille tar ingången vid förlossningen/akuten.
Där inne ställer vi oss i kö med de andra patienterna.
En gubbe tittar nervöst på mig och säger att vi kan gå före honom i kön.
En minut senare får vi veta att vi naturligtvis inte ska stå i kön, och vi får genast komma in på ett rum för undersökning.

Nu är jag redan öppen 10 cm. För er som inte är så inne på förlossningar så betyder det stort sett att det är dags att krysta ut ungen på en gång.

Tycker inte att jag behöver ha nån bedövning, utan nöjer mig med lustgasen.
Jag kände nästan ingen effekt av den (men det berodde på att jag inte andats tillräckligt i den märkte jag vid eftervården, där jag lyckades suga mig apfull på den).
Var ju ganska mysigt att ligga och lyssna på Darth Vader ljuden iallafall.

Den bossiga barnmorskan tvingar mig pressa på och möblerar om mig i olika ställningar, men jag fattar inte alls vad jag ska göra.
Det går flera timmar. Vid 23-tiden inser de att min livmoder blev uttröttad pga den snabba starten, och att det därför inte kommer några krystvärkar.

Jag får värkstimulerande dropp, och halleluja, nu är hon på väg ut.
Halvvägs ute stannar allt av, inga fler värkar kommer på ett par minuter, och jag känner mig smått döende.
Jag skriker efter sugklocka, men "detta ska ske på naturligt vis" svarar barnmorskan. Lätt för henne att säga som bara behöver sitta och titta på.
Jag ber henne trycka in bebisen igen.

Givetvis kommer hon ut till slut. Kl 00.10 får vi vår lilla människa.

När vi blir lämnade ensamma i förlossningssalen frågar Crille:
"Det här är en Miranda va?"
"Ja".

060904

Enorm. (+15 kg)



En 6-åring sa följande; "En kropp är det som sitter runt människorna".
Precis så känner jag mig. Som kroppen runt människan.
Fast jag tror Bebisen tänker som ett annat barn sa:  "En kropp är ett gömställe man bör hålla sig inne i".

Kom ut nu lilla vän, jag vill ha tillbaka min kropp.

060413

Ultraljud.



God damn! We just had a near-life experience.